...blir en dikt av Pelle Näver.
Kvällsfrid
Nu nalkas kvällen stilla och ljuvligt aftonsval
och bjuder vilans drömört
vid bädd och förstusval,
från hagarna en skälla
ger melodi
och röst
åt kvällens vemodslängtan,
som trår ur jordens bröst.
Med doft av hö och blomster
ett vinddrag svävar ut
och smeker genom dungen
en viskande minut,
så blir det åter stilla
kring sjö och vida land,
alltmedan aftonglansen
förbleknar efter hand.
Du veka sommarskymning,
när dagens larm förgått
och mödans grälla linjer
förbytts i dunkelblått,
då smyger du så varligt
ur skogens närmsta bryn
och tänder svala stjärnor
i rymden över byn.
Hur ljuvt att då i stillhet
få möta nattens ro
och känna själen smekas
på nytt av hopp och tro,
en stund av ensam vaka
vid lyktad arbetsdag
gör sikten fri och öppen
in mot vårt eget jag!
//Marie-Helén Vintrosahemmet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar