blir en dikt om saknad. Den här helgen blir det ju att man tänker extra mycket på nära och kära som är saknade...
När en blomma bryts av
(En källa av ljus)
När en blomma bryts av
i sin vackraste blom
då blir marken så trist,
och så fruktansvärd tom...
Men kanske ändå
att det någonstans finns
en äng eller undangömd skreva,
dit blommor som brutits
för tidigt får komma
och fortsätta andas
och dofta och blomma och leva...
Atle Burman
//Marie-Helén Vintrosahemmet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar