...blir en dikt av Karin Boye.
Jag ser min hand
Jag ser min hand:
ett tjockt blad,
krökt till skydd och lä,
en köttig katusblomma,
dunstande svalka i hettan,
värme i kvällens kyla;
Jag ser min hand:
klåfingrig,
en aldrig stilla råtta,
gnager och gnager,
lite här, lite där,
och tror sig bättra brodden.
Jag ber bevekande
de djupets makter,
som formar och för den handen:
ge den plantans stillhet
och blomvis vila
för broddens skull, där den spirar
//Marie-Helén Ardeman Vintrosahemmet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar