...blir en regndikt. Åter igen av Ingegerd Ahlin!
När vårregnen föll
När vårregnen föll
gick vi all ut
med blottade huvuden,
och de glänsande
strömmarna rann
som musik över
upplyfta pannor.
När vårregnen föll
gick vi alla ut
med utsträckta armar,
och dropparna samlades
som ädelstenar
i händernas skålar.
När vårregnen föll
gick vi alla ut
med iver i stegen,
och livet sprang
som vårfryle
ur nyvakna själar.
När vårregnen föll
gick vi alla ut
med vidöppna läppar,
och doftande
flödet var som livssaft
över törstande tungor.
När vårregnen föll
gick vi alla ut
ut ur vår ensamhet,
ut till en salig kommunion inför
kärlekens altare.
//Marie-Helén Vintrosahemmet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar