Kvällstilla
Känn så nära Verkligheten bor. Hon andas här intill i kvällar utan vind. Hon kanske visar sig när ingen tror. Solen glider över gräs och häll. I hennes tysta lek är livets ande gömd. Så nära var han aldrig som i kväll. Jag har mött en främmande, som teg. Om jag räckt ut min hand, jag snuddat vid hans själ, när vi gick om varann med skygga steg.
//Marie-Helén Vintrosahemmet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar