Julkonserten...

Igårkväll efter vad som kändes som ett enda långt väntande, gick vår färdtjänstbil äntligen in till Örebro och Conventum kongress där två boende och två personal från Heden Ölmbrogården skulle gå på Christer Sjögrens julkonsert.
På vägen in till stan förundrades vi över all snö som kommit. Vi pratade om att förra året, vi var på "Christer", då hade det också slagit till och blivit kallt och snöat, så att den rätta julstämningen infann sig på precis den rätta dagen....

När vi gick in igenom dörrarna till Conventum sa en av våra damer:

-Nu är man full av förväntan, nu ska jag få se min stora idol!

Ja, vem är det som säger att man inte kan ha en stor idol, bara för att man fyllt 90 år....
Visst är det härligt att man som 90 år kan bo på ett vård och omsorgsboende, men ändå kunna få leva sitt liv som man skulle ha gjort om man bott i ett ordinärt boende.
Att man kan få göra det man vill och önskar...

Mycket folk var det! Vi satt och tittade förundrat på alla som slog sig ned på sina platser.
 I vimlet träffade vi på en bekant. Lola, från "Sångstund med Lola" var också på konserten, som vi hälsade på och pratade med.
En av våra damer köpte program och ville behålla sin biljett som minne av kvällen...

Så var det äntligen dags!
In på scenen kom de Christer Sjögren, Lotta Engberg och Gunhild Carling!

 

 

 

Det var full fart på scenen från början till slut!

Repertoaren var allt från traditionella julsånger, Povel Ramel, Elvis, schlager och Gershwin.

Gunhild Carling visade prov på sina enorma kunskaper i att kunna spela all världens instrument!

Lotta Engberg hade allsång med publiken och sprang runt i publikhavet med mikrofonen precis som på Lotta på Liseberg. På slutet kom Viktoriaskolans elever upp på scenen och sjöng: Jag såg mamma kyssa tomten jag...Lotta pratade med eleverna på sitt gemytliga sätt och det bringade in många skratt!

 

Men, så precis som i Askungens saga så var vi tvugna att lämna festen hastigt...för vår pumpa skulle gå tillbaka till Ölmbrogården...äh, färdtjänstbilen...

Så trötta, men nöjda och glada slirade vi oss hemåt i snökaoset till Ölmbrogården.

Igenom två dm snö puttades rullstolarna från bilen in på Ölmbrogården.Då sa en av damerna:

 

- Jaa, nu är jag nöjd för jag har sett min största idol, men visst är det skönt att vara hemma...

 

Så var vårt äventyr slut för dagen, klockan närmade sig halv 12 på natten. Damerna ville ha något varmt att dricka och en liten smörgås, för de frös. Så de satt i köket och mös åt och värmde sig i vinternatten då vi kramade om varandra och tackade för en trevlig kväll! För trevligt det hade vi!

Nu ska vi minnas vår kväll tillsammans och prata om den och se på alla våra bilder vi tagit!

Men sen...ska vi börja längta till nästa års julkonsert!

 

//Inger, Therese och våra damer Britta och Maj.