På allmän begäran....

Önskemål om ordspråksberättelsen har kommit! Så här kommer hela!

Gubben som alltid talade i ordspråk

Det var en gång en kung och en drottning, som satt vid sitt frukostbord.
Du borde prata någon gång med vår gamla trädgårdsmästare sa drottningen till kungen.
Varför då? frågade kungen.
Han är en så vis man sa drottningen. Han har ett ordspråk till svar på allt man säger.
Det är omöjligt sa kungen.
Ska vi slå vad sa drottningen
Gärna det sa kungen.
Om jag vinner, så bygger vi en bättre stuga åt honom sa drottningen.
Gärna det sa kungen.
Och så gick de för att söka upp den gamla trädgårdsmästaren.
I porten mötte de generalen och en rådgivare, som ville tala med kungen.
Följ med och var vittnen! sa kungen. Drottningen och jag har slagit vad.
Den gamla trädgårdsmästaren stod och grävde, när de kom.
Goddag sa kungen. Jaså, mäster är redan igång?
Morgonstund har guld i mun, sa gubben.
Mäster tycker förstås, att vi andra är alldeles för sena av oss, sa kungen.
Ju längre fram på dagen, dess vackrare folk, sa gubben och bugade sig.
Mäster fick väl börja sitt yrke vid unga år? sa kungen.
Måste böjas i tid, som krokigt ska bli, sa gubben.
Mäster vet väl, att vi blivit osams med vårt grannland? sa kungen.
Det är inte ens fel, när två träter, sa gubben.
Det har redan varit slagsmål borta vid gränsen, sa kungen.
Man har inte roligare, än man gör sig, sa gubben.
Och de har allt tygat till varandra rätt illa, sa kungen.
Ja, arga katter får rivet skinn, sa gubben.
Vad tycker mäster, att jag ska göra åt saken? sa kungen.
Bättre stämma i bäcken än i ån, sa gubben.
Men hur ska jag få grannsämja igen? frågade kungen.
Ett mjukt svar stillar vrede, sa gubben.
Men om det inte lyckas? sa kungen.
Trägen vinner, sa gubben.
Men min rådgivare vill, att vi ska börja krig sa kungen.
Om en blind leder en blind, så faller de båda i gropen, sa gubben.
Vad menar du? Vet du inte , att min rådgivare är beryktad för sin klokhet? sa kungen.
Det är inte guld allt som glimmar, sa gubben.
Men vi behöver mer land, sa kungen.
 Det som gapar efter mycket, mister ofta hela stycket, sa gubben.
De har många gruvor i det andra landet, och vi har bara en, sa kungen.
Bättre en fågel i handen än tio i skogen, sa gubben.
Min general säger, att det är en lätt sak att ta halva grannlandet, sa kungen.
Man ska inte ropa hej, förrän man är över bäcken, sa gubben.
Men han säger, att han kan besegra vilken krigshär som helst, sa kungen.
Stor i orden - liten på jorden, sa gubben.
Vad menar du? sa kungen.
Tomma tunnor bullrar mest, sa gubben.
Då blev generalen förargad. Det här hör jag inte på längre, sa han och gick.
Bättre fly än illa fäkta, sa gubben.
Jag måste verkligen skratta åt ett sådant samtal, sa rådgivaren. Och så gick han också.
Skrattar bäst, som skrattar sist,sa gubben.
Hör du, min gubbe lilla, om jag rent av skulle lyda ditt råd och avstyra kriget, sa kungen.
Den råd lyder är vis, sa gubben.
Det är så gott, att jag genast går och talar med de andra rådgivarna, sa kungen.
Bäst att smida, medan järnet är varmt, sa gubben.
Och så gick kungen, men drottningen stod kvar.
Tänk, om mäster nu har lyckats avstyra hela kriget bara med sina ordspråk, sa drottningen.
Ja, liten tuva stjälper ofta stora lass, sa gubben.
Nu ska mäster till tack få den nya, präktiga stugan, som han har fått vänta på så länge, sa drottningen.
En väntar aldrig för länge, när en väntar på något gott, sa gubben och log!


En liten lagom berättelse att lyssna och prata om så här på eftermiddagen!
//Marie-Helén och Gunilla Vintrosahemmet