Säg mig finns det någon anledning att gråta
när höstlöven faller ner
som brustna hjärtan till marken
för här står jag och ler
tåget med min älskade på är försenat
en timme kanske mer
jag söker sinnesfrid på perrongen
regnet öser ner
Jag bidar min tid i sällskap med en hungrig hund
jag petar näsan, samlar blickar, och sover en liten stund
röda läppar och tunga parfymer
ögon som lyser grå
kroppar som rör sig från fot till fot
en klocka tickar på
en trött man samlar slantar till kaffe
eller kanske en halva vin
bråkar med hunden om ett gammalt kex
förlorar med en sorgsen min
ut från toaletten kommer en dam helt klädd i vitt
nyborstat hår, rosiga kinder
och en egenartad glasartad blick
dålig reklam, mobiltelefoner,
kommers och håll din käft
eller prata med hög stämma om ingenting, skicka sms
dålig mat, terroristaktioner
tomma löften, stora krav
jag gick till konsum i för stora skor
och kom hem med skoskav
men dina händer läker, får mig att stå ut
jag älskar regn och tid som gå utan att någonsin ta slut
så rullar allting på precis som vanligt
ingen kommer i tid
vassa armbågar överallt
och en massa tomma liv
säg mig finns det någon anledning att gråta
för att höstlöven skiftar färg
när tåget rullar in på perrongen blir jag varm
i både ben och märg...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar