Stjärnornas tröst
Jag har frågat en stjärna i natt
--ett ljus långt bort där ingen bor--
"Vem lyser du, främmande stjärna?
du går så klar och stor"
Hon såg med en stjärneblick,
som gjorde min ömkan stum:
"Jag lyser en evig natt.
Jag lyser ett livlöst rum.
Mitt ljus är en blomma som vissanr
i rymdernas sena höst.
Det ljuset är all min tröst.
Det ljuset är nog till tröst"
//Marie-Helén Vintrosahemmet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar