Vill ni hälsa på hemma hos mig?

....vill ni komma med hem till mig , så får ni se hur jag har det? Frågan kommer glatt och varmt.
Klart vi vill.
Vi går tillsammans hem till dig, du öppnar din lägenhet och hälsar oss välkomna. Vi går in och du börjar visa oss runt...dina vackra möbler, prunkande blommor som du stolt visar, en nässelblomma du drivit upp!
Många tavlor på väggarna, båda av släktingar och målade på ditt hem, vackra handarbeten du gjort genom åren...vi sätter oss och du berättar om tavlorna på väggarna...fotografierna på bordet, ditt liv berättas och vi skrattar åt skojiga minnen, gläds åt alla syskon, barn, barnbarn och barnbarnsbarn tillsammans med dig...du är glad och stolt över de dina...och att få berätta om dem. Vad härligt vi har det, att få umgås så här en stund...den stunden är betydelsefull!
//Marie-Helén och Gunilla Vintrosahemmet

Veckans ord...

...blir en dikt av Pelle Näver. Vi tycker verkligen om hans dikter!

Hjärtats vilda rosor

Av skogens gröna lummer
och hagens vilda rosor,
av nattviol och mynta
och blyg förgätmigej,
en krans jag ville vira
och smyga in bland bladen,
den vida myrens ängsull
till glädje blott för dig.

Ty allt som vänast blommar,
i soligt blonda marker
och allt, som ler och längtar
i dunge, däld och lid,
vill stiga som en lärkdrill
kring vägen där du vandrar,
vill smeka ömt din panna
med ljusa drömmars frid.

Men alla kransar vissna,
och alla lärkor tiga,
när höstens tuba tonar
i sotröd solnedgång,
och som en hemlös främling,
går längtan över heden,
där mörka furor nynna,
sin tunga vemodssång.

Men stannar Du vid suset,
i sommargröna salar,
en dag när himmelskupan,
står blänkande och blå,
då skall Du varmt förnimma,
att hjärtats vilda rosor,
kan ingen frost föröda
och ingen vintrar nå.

//Marie-Helén Vintrosahemmet

Hejdå Fredrik Bergström!

Vi på Ölmbrogården, vill säga hejdå, tack och lycka till på ditt nya arbete med denna bild!

                                                              -Hej och tack Fredrik!

//Therese Ölmbrogården.

Kom, kom...

Idag möttes jag  av en våra boende i korridoren, hon strålade med hela ansiktet och sa:
-Kom, kom...jag vill visa dig något...Hon tog mig i handen och vi gick in på hennes rum.
Där gick vi fram till hennes köksbord och så sa hon:
- Titta vad jag har fått, är det inte underbart!
Där på bordet stod en tallrik kantareller!
-Jag älskar kantareller, sa den boende. Gör inte du?
- Jo, sa jag. Jag älskar också kantareller.
- Ja, sa vår boende nöjt nu ska jag rensa och ikväll ska vi steka och äta dem!
- Va härligt, sa jag.
Det var den boendes kontaktperson som plockat svampen åt henne, för att hon vet att hon älskar kantareller! Tänk att man kan göra någon så glad! Vi tog kort på den rensade svampen, här ska ni få se!

//Therese Ölmbrogården.

Projekt i "Resursstödjande förhållningssätt"

Vi på Heden Ölmbrogården ska ingå i ett projekt som heter " Resursstödjande förhållningssätt".
Igår på vårt APT (arbetsplatsträff) hade vi det första introduktionstillfället.
Det verkar vara ett väldigt spännande projekt som går hand i hand med det Salutogena arbetssättet.
Vi kommer naturligtvis skriva mer om detta på bloggen framöver, så håll utkik om ni är nyfikna!
Lägger in en länk från orebro. se för er som vill se vad som finns på nätet om projektet...
http://www.orebro.se/4882.html

//Therese Ölmbrogården.

Grillad korv

Ibland behöver man inte alltid ha den sedvanliga kvällsmackan med te eller varm choklad...
Förra söndagen, den 26 Augusti grillades det korv på kvällskvisten på Heden Ölmbrogården.
Det var väldigt populärt med grillad korv med bröd! Att grilla överhuvudtaget är väldigt omtyckt!
Det får vi försöka göra någon mer gång innan sommaren tar slut!

// Viktoria, Anna & Cicci.

Solen tittar fram....

....efter en kall morgon, altanen ser inbjudande ut, blir en eftermiddag ute med filt skönt om blåsande axlar men solen som värmer skönt på ryggen. Åh vad skönt att känna den sköna luften, vinden, solens värme, att bara sitta där och finnas! Det provsmakas också av våra fina äpplen Transparente Blanche, gott med solvarmt äpple!
//Marie-Helén och Gunilla Vintrosahemmet

Regn och rusk

Regn och rusk och kulet ute,det känns som om sommaren är över nu...
Det är då man får ta och passa på och sätta sig inne i tv-rummet och titta på en bra film.
Så vi bänkade oss framför tv och efter lite övervägning så bestämdes det att vi tittar på Nils Poppe.
Ett roligt och trevligt sätt att fördriva gråmulna dagar på.
//Elisabeth och Viktoria Heden Ölmbrogården

Planteringsdax...

...vi hade turen att få fondmedel från Social samfond 1. Vi hade sökt pengar att köpa något trevligt att odla i eller att odla!
Vi for till Tant Grön´s Handelsträdgård, där vi botaniserade runt bland olika buskar och blommor. Vi hade bestämt oss för blåbärsbuskar men hade pengar till något mer! Vi blev rekommenderade att köpa Minikiwi, som är en klätterväxt med goda söta små frukter. Pengarna räckte även till några små rara smultronplantor.
Vi fick börja med att gräva ur och byta jord till rhododendronjord, blåbär ska ha sådan jord.
Vi planterade i söndagseftermiddag och vi hade tur med vädret, några hjälpte till och grävde och planterade andra hejade på, vi provsmakade våra blåbär, sedan satt vi och njöt av vårt fina arbete och den sköna eftermiddagen!

//Marie-Helén och Gunilla Vintrosahemmet /

Veckans ord...

en dikt av Nils Ferlin.

Si, världen är förklarad.

Si, världen är förklarad- i vetenskapens ljus,
fördunstad all vår oro och smärta.
Nu är det inte långt emellan människornas hus
men långt emellan hjärta och hjärta.

//Marie-Helén  Vintrosahemmet

Surströmming m.m

Här på Heden Ölmbrogården planerar vi just nu höstens höjdpunkter, närmast i programmet ligger surströmmingsskiva den 31/8, deltagandet är frivilligt....
Alla är inte så överförtjusta i just den fisken, men det bor några riktiga entusiaster här på Heden.
Som tur är finns det personal som också är det!
Annars rullar dagarna på med fiaspel, pussel, bingo, högläsning, promenader m.m.
Några boende och personal har varit på utflykt till Axbergs församlingshem på musikcafé ett par onsdagseftermiddagar, mycket trevligt.

Nu börjar också all ordinarie personal vara tillbaks från sina semestrar och våra semestervikarier, som gjort ett toppenjobb, försvinner en efter en.
Lite sorgligt men vi önskar alla varmt välkommna igen nästa sommar!

//Lisbeth (Heden Ölmbrogården)

Lördagkväll...

...är vi sugna på något gott, gör en paj med goda tillbehör.

//Marie-Helén och Gunilla Vintrosahemmet

Grillfest

I torsdags ordande Väntjänsten en grillfest för de boende på Vintrosahemmet. Strålande sol, god korv, kaffe och glass bjöds det på!

//Personalen på Vintrosahemmet

Lördagsmys...

...har vi på Blåklockan ikväll, trevlig samvaro och gott att äta! Glass och hallondrinkar passar bra att läska sig med i den varma sommarkvällen!

//Josefine och Maria Vintrosahemmet

Veckans ord...

blir en dikt av Dan Andersson. Vi känner nog mer igen den som sång!

Omkring tiggarn från Luossa

Omkring tiggarn från Luossa satt allt folket i en ring
och vid lägerelden hörde de hans sång.
Och om bettlare och vägmän och om underbara ting,
och om sin längtan sjöng han hela natten lång:

Det är något bortom bergen, bortom blommorna och sången,
det är något bakom stjärnor, bakom heta hjärtat mitt.
Hören - något går och viskar, går och lockar mig och beder:
Kom till oss, ty denna jorden den är icke riket ditt!

Jag har lyssnat till de stillsamma böljeslag mot strand,
om de vildaste havens vila har jag drömt.
Och i anden har jag ilat mot de formlösa land,
där det käraste vi kände skall bli glömt.

Till en vild och evig längtan föddes vi av mödrar bleka,
ur bekymrens födselvånda steg vårt första jämmerljud.
Slängdes vi på berg och slätter för att tumla om och leka,
och vi lekte älg och lejon, fjäril, tiggare och gud.

Satt  jag tyst vid hennes sida, hon, vars hjärta var som mitt,
redde hon med mjuka händer ömt vårt bo,
hörde jag mitt hjärta ropa, det du äger är ej ditt
och jag fördes bort av anden att få ro.

Det jag älskar, det är bortom och fördolt i dunkelt fjärran
och min rätta väg är hög och underbar.
Och jag lockas mitt i larmet till att bedja inför Herran:
Tag all jorden bort, jag äga vill vad ingen, ingen har!

Följ mig, broder, borom bergen, med de stilla svala floder,
där allt havet somnar långsamt inom bergomkransad bädd.
Någonstädes bortom himlen är mitt hem, har jag min moder,
mitt i guldomstänkta dimmor i en rosenmantel klädd.

Må de svarta salta vatten svalka kinder feberröda,
må vi vara mil från livet innan morgonen är full!
Ej av denna världen var jag och oändlig vedermöda
led jag för min oro, otro, coh min heta kärleks skull.

Vid en snäckbesållad havsstrand står en port av rosor tunga,
där i vila multna vraken och de trötta män få ro.
Aldrig hörda höga sånger likt fiolers ekon sjunga
under valv där evigt unga barn av saligheten bo.

//Marie-Helén Vintrosahemmet

En vanlig tisdag....

...blir en trevlig och bra dag! Det är en alldeles vanlig dag som blir så bra tack vare allas omsorg och omtanke om våra boende och varandra!
Vi hjälps åt, ser varandra och småpratar, det kommer anhöriga och vänner som vi bjuder på fika. De tar sköna promenader tillsammans med våra boende! Alla olika arbetskategorier hjälps åt, feriepraktikanter och arbetsteraupt skapar små guldkanter på dagen! Som tex sitta ute i solen och ha med sig "saftkorg" att läska sig med i värmen, sitta och småprata och titta på alla som kommer och går , vardagsrytmen som lunkar på...kvällen slutar med Allsång på skansen. Nu kan det vara skönt att krypa till kojs!
//Marie-Helén Vintrosahemmet

Ett smakprov på årets kräftor

Helgen är här och det är dags för lite extra mysigt på Heden Ölmbrogården.
Vi serverade en härlig smörgås med kräftstjärtar och mycket annat gott på. Samt provsmakning på årets kräftor.

Det var en trevlig och uppskattad kväll.
//Veronica, Lena och Lillemhor Heden Ölmbrogården

Veckans ord...

en dikt av Robert Burns.

Än en kyss
Än en kyss, och så ett sista
avsked, du för alltid mista!
Djupt i hjärtat vill jag bära
dig med trofast sorg, min kära.
Den en glimt av hopp ledsagar,
är en dåre, om han klagar.
Mig mot sorgerna skall värna
ingen glimt från hoppets stjärna.

Men mitt val jag vill ej klandra,
du var mera ljuv än andra,
svår att motstå, svår att mista,
värd att älskas till det sista.
Hade vi ej mötts i livet,
ej så blint och överstiget
blevo till varandra knutna
- ej vi skildes hjärtebrutna.

Så farväl, du var mig kärast,
skönast, ljuvast, renast, skärast!
Så farväl! Och dig tillstädje
lyckan allt av livets glädje!
Så farväl och så den sista
kyssen, du för alltid mista!
Djupt i hjärtat vill jag bära
dig med trofast sorg, min kära!

//Marie-Helén Vintroshemmet

Feriepraktikanter...

...dessa fina ungdomar vi haft! De boende blir så ompysslade och omhändertagna, verkligen en extra, extra guldkant! De gör frukost, passar upp sitter med och pratar, ser till att alla har det bra...håller handen...de går små promenader, föjer med hem till lägenheter och tittar på kort och fina prydnadsaker som är betydelsefulla...spelar spel, gör utflykter och sprider lugn och glädje!
//Marie-Helén Vintrosahemmet

Allsång...

...är uppiggande! Vi som är vakna bänkar oss framför tv:n kl 20,  tittar och förundras över alla människor som är där på Skansen. Vi sjunger med i de allsånger vi minns och kan, nynnar och gungar i takt till musiken. Det är en härlig timme som piggar upp i sinnet, tänk vad sång, musik och gemeskap gör! Sedan går vi trallandes och med ett leende på läpparna till kojs, God Natt!
//Marie-Helén, Gunilla och Anette Vintrosahemmet

Fredag...

....full aktivitet! Våra feriepraktikanter pysslar om våra boenden, många små utevistelser och promenader under dagen. Vi är ute och plockar vinbär, går sedan in och bakar en hastkaka med vinbär, till den serveras vispad grädde och glass! Mums en fredag eftermiddag!

Trevlig Helg! //Marie-Helén och Gunilla Vintrosahemmet

Veckans ord...

ännu en dikt av Dan Andersson.

Barndom
O, barndom, o gyllene drömmartider.
Då världen var solljus och hoppfull och god!
Hur ofta när ensam och tröstlös jag lider.
Jag dricker mig glömska ur minnenas flod.
Då lever jag saligt i drömmarnas rike.
Med borgar och slott och all världens glans.
Där varje kamrat är min bror och min like.
Och nymferna tråda sin ystraste dans.

Där finns för min lycka ej stängande hinder.
Ej bommar som spärra för frihetens färd.
Vad mera om nuet med villkor mig binder?
Jag lever som fordom i barndomens värld.
Och trött vill jag stanna i hembygdens dalar.
Och sött vill jag sova på blommande ljung.
Och säll vill jag drömma om himmelens salar.
Där döden är dräpt och man evigt är ung.

O, låt mig solen mot nedgången hastar.
Få slumra en gång som i barndomens dar!
Så sjungen då, granar, så jublen då, trastar.
Ty nu är jag liten som fordom jag var.
Jag lutar mitt pinande huvud mot stammen.
Och drömmer mig bort ifrån tvivel och strid.
Så susen då, björkar, ett viskande amen.
Så somnar jag in i evighetens frid.

//Marie-Helén Vintrosahemmet