...blir en dikt om sol och blåst. Här i Vintrosa blåser det MYCKET! Men solen lyser fint. Man kan sitta skönt i lä och läsa denna dikt och samtala om!
Det skiner en sol och det blåser en vind
Det skiner en sol och det blåser en vind
på slätten där jag går.
Jag är en gammal lustig pan,
som vankat i många år.
Vad är det för grå förfallen gård,
som ligger öde och låst?
Vad båtar ett hem? Hela jorden är min,
där jag vandrar i sol och i blåst.
I skogen bland drösslande röda löv
har vinden gått till ro,
det gliser sol mellan stammarna,
där ekorrungarna gno.
Hela da´n har det ljudit en flöjtmelodi,
densamma igen och igen,
den har drunknat i blåst, men i skogens lä
kan bättre jag höra den.
Det är en lustig dur-melodi,
men den spelas i klagande moll
av en ensam vandrande höstlig pan
eller faun eller annat troll.
Harriet Löwenhjelm
//Marie-Helén Vintrosahemmet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar