...blir en dikt av Edith Södergran. Hörde den tonsatt, vacker!
Sorger
Syster, du fagra, gå icke upp i bergen: de bedrogo mig,
de hade ingenting att giva åt min längtan.
Till minne bröt jag en gren av tallen,
som skuggade vägen yppig som en plym,
och sökte mig tillbaka till havet i mina gamla spår.
Tusende leksaker har havet söndrat och kastat upp i sanden -
förgäves söker jag ett smycke som ger min skönhet glans.
Kom, sätt dig nedtill mig, jag skall berätta dig mina sorger,
vi skola tala med varandra om hemligheter.
Du skall visa mig din skönhet och ditt sätt att blicka
och jag skall bjuda dig min tystnad och min vana att lyssna.
//Marie-Helén Vintrosahemmet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar