...blir en dikt av Erika Fagerström.
Fjäderlätta höstlöv
Jag såg fjäderlätta höstlöv
skapa rörelser i luften
likt flyttfåglar på sin färd
till varmare land.
Jag såg havet ännu fritt och öppet
ligga silverblankt vid kajkant
jag såg svaghet i solens
spretiga trötta strålar
lysa ner över den alltmer kalla marken
där den försiktigt banade väg
mot asfaltgrå trottoar
kantad av septemberlöv.
Jag såg sorgsna grenverk
i sin nakenhet
när några höstlöv föll
ett ensamt nuddade min jackärm
där jag stod och betraktade
dess skådespel från höstens
alltmer skiftande färgton.
Jag kände också den lite kyliga
vinden mot mitt ansikte
rönnbären som lyste röda
såg en aning frusna ut
som en dom ville söka skydd
innanför min jacka
innan jag fortsatte min vandring
genom dagen.
Innan jag vände åter såg jag ännu en gång
utöver havet och bebyggelsen runtomkring
och mindes en tid från en svunnen epok.
Var det vinden som bildade tåren på kinden
eller var det alla minnen
som plötsligt blev överväldigande.
Endast vinden vet!
//Marie-Helén Vintrosahemmet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar