...blir dikten idealism och realism av Gustaf Fröding.
Jag och en dam på som bor här läste dikter för varandra en dag, hon delar av den här för mig!
Nu är jag led vid tidens skism
emellan jord och stjärnor.
Vår idealism och realism
de klyva våra hjärnor.
Det ljugs när porträtterat grus
får namn av konst och fägring.
En syn, som svävar skön och ljus
i skyn, är sann som hägring.
Men strunt är strunt och snus är snus,
om ock i gyllne dosor,
och rosor i ett sprucket krus
är ändå alltid rosor.
//Marie-Helén Vintrosahemmet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar