en dikt av Karin Boye. Den heter De osynliga tingen.
Ni trogna ting,
som vill min tro begära,
jag glömmer hos er
att jag har mänskor kära
Ni säkra ting,
för att jag lungt kan falla,
men dimmor och dagg
är vänskapslöften alla.
Ni starka ting,
som kropp och själ ej äger,o red mig hos er,
det tryggaste bland läger.
Och ändå---du min vän,
du gav mig tingen.
Din skönhet är i dem,
annars fanns där ingen.
Du blev min tunga törst,
till vita världar.
Du blev den syn, som sval
mot all sorg mig härdar.
Du skymt av fjärran mål,
som spänner vingen
min väg är väg till dig
annars fanns där ingen.
//Marie-Helén Vintrosahemmet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar