Astrid...

I korridoren i läshörnan på Heden står ett foto av Astrid Lindgren. Härom dagen stod en av våra boende framför fotot och såg fundersam ut. En personal stannade hos den boende och sa: -Du ser ut att stå här och fundera på något... -Ja det gör jag, jag funderar på något, sa den boende. -Jaha, sa personalen. Vad funderar du på? -Jo, jag funderar på vad den här damen på fotot heter. Jag känner så väl igen henne, men jag kommer inte ihåg namnet. - Jaha, sa personalen. Kvinnan på fotot är Astrid, Astrid Lindgren. Hon skrev barnböcker. - Ja just det... sa den boende. Så hette hon, Astrid Lindgren.. Personalen hann precis börja fundera på utifall det skulle vara bra om det stod Astrids namn på ramen, så man slapp fundera på vem det var på fotot, då den boende fortsatte. - Ja egentligen var det nog inte henne jag tänkte på, utan hon fick mig att tänka på en helt annan Astrid... - Jaha, sa personalen. - För si...Astrid var min första kärlek...Hon var ung och jag var ung... Och på den tiden träffades man på stan och gick och promenerade och höll hand...inte alls som nu förstås...Det var mycket oskyldigt...På den tiden bodde jag inne i stan... jag är uppvuxen på... Och så kom den underbaraste av berättelser...minnen från förr porlade fram som en bäck... Allt på grund av ett foto av Astrid Lindgren som står på ett bord i läshörnan i korridoren på Heden. Och aldrig kommer vi märka fotona med namn i framtiden om de kan bringa fram såna här härliga minnen och historier! //Therese Heden Ölmbrogården.