...en text av Beppe Wolgers.
Mitt eget land
Jag hörde musik någonstans
som kom från en frusen orkester
den kallas för terrorbanlans
och dansas av öster och väster.
Vad bryr jag mig om öst och väst,
jag vet ju bäst...
...för när mänskorna har varandra
bor de alla i samma land
och jag är ju precis som andra
och min hand är så lik din hand.
Hela landet syns från mitt fönster
huvudsta´n ligger i mitt rum
och i taket gör lyktor mönster
det är dumt, men jag är väl dum.
Man säjer att ensam är fri
den frie lär vara den starke.
Men du och jag blir ändå vi
och jorden får blommande marker
och nätterna skimrar av bloss
bar för oss...
...för när mänskorna har varandra
bor de alla i samma land
och allting vi vill ge till andra
kan du få ur min öppna hand.
I min hand finns allt det jag drömmer
allt jag äger och allt jag har
och den rädsla som alla gömmer,
just på den är din hand ett svar.
Jag vet att det finns en raket
som flög till en främmande himmel
men säj mig en enda planet
som jorden, för den ger mig svindel
och därför så stannar jag kvar
jag vet jag har...
...liksom du någon plats på jorden
som jag kallar mitt eget land
det är svårt attt få tag på orden
men du vet hur det känns ibland
när man känner att allt är nära
och att allt finns en mening i
ska det vara så svårt att lära
det att människor, det är vi...
...har du hört någongång musiken
när jag fattar helt lätt din hand
och i världen omkring finns riken
men de alla är samma land...
//Marie-Helén Vintrosahemmet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar