Jag vill möta...
Rustad, rak och pansarsluten
gick jag fram - -
men av skräck var brynjan gjuten
av skam.
Jag vill kasta mina vapen,
svärd och sköld.
All den hårda fiendeskapen
var min sköld.
Jag har sett de torra fröna
gro till slut.
Jag har sett det ljusa gröna
vecklas ut.
Mäktigt är det späda livet
mer än järn,
fram ur jordens hjärta drivet
utan värn.
Våren gryr i vinterns trakter,
där jag frös.
Jag vill möta livets makter
vapenlös.
// Marie-Helén Vintrosahemmet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar