...blir en dikt av Ingegerd Ahlin.
Hösten går vid min sida
Hösten går
vid min sida,
följer mig
genom min grind,
går över
gulnande hedar,
går under feberröd
lind,
drar genom
suckande skogar,
följer vart steg
som jag tar
söker på
skymmande stränder
efter ett tecken,
ett svar.
Hösten går
vid min sida
tomhänt
med famlande gång.
Letar i tigande dalar
efter ett
solblänk,
en sång.
Hösten går
vid min sida - -
men bak dess
trasgranna skrud
brinner så sällsamt
en pärla
klart som en blick
från en gud.
Hösten går
vid min sida,
blommorna
trampas till sår.
Men under
blödande tuvor
slumrar så stilla
en vår.
//Marie-Helén Vintrosahemmet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar