Människobarn, vet du att du ibland kan känna
vilsenhet - när du står på jorden i din litenhet.
Och ovanför på himlen blundar stjärnorna.
Mänskobarn, vägen kanske känns som en oändlighet
- som den bara leder bort i ovisshet.
Men ljuset bor i natten och i skuggorna.
Du är älskad där du går.
Någon ser, någon tar din hand.
Någon följer dina spår,
leder dig hela vägen fram.
Du är alltid älskad där du går...
Mänskobarn, när din natt är mörkast har den redan vänt
- följ din väg i ljuset som ditt hjärta tänt.
Och ovanför på himlen lysa stjärnorna.
För du är älskad där du går.
Någon ser, någon tar din hand.
Någon följer dina spår,
leder dig hela vägen fram.
Du är alltid älskad där du går...
Du är älskad där du går.
Någon hör, någon rör din själ.
Det finns någon som förstår
allt du gör - någon vill dig väl.
Du är alltid älskad där du går...
//Marie-Helén Vintrosahemmet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar