Detta är en dikt som många av våra boende kan utantill, om inte annat så känner de väl till den.
Varje år till jul brukar en personal ha med sig sin bok och läsa dikten högt ur den.
Det brukar vara en högtidlig stund, nästan andäktig och skulle man tappa en knappnål är jag säker på, att man skulle kunna höra den falla, så tyst brukar det vara då i rummet!
Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar