Vårmånad
Sunnanhorisontens rand
djupnar i sin blånad,
och kring skog och insjöstrand
solens blonda spånad
tätare sin ljusbrokad
mjukt och vänligt väver,
tänder glans kring vik och mad
och på björkens näver.
Stilla skrider dagens gång
under lätta skyar,
medan ur sitt vintertvång
bygden sig förnyar;
snart skall regnets milda skur
alla marker skölja,
stämma livets sång i dur,
lösa bäck och bölja.
Då till lärkans rymdrevelj
skall hon komma, våren,
smyga hasselfrans och sälg
utmed lövängssnåren,
sålla tussilagostänk
utmed väg och diken
och små blåa sippors blänk
in i skogens riken.
Snart skall vindens västansus
smeka hult och ängar,
pröva in sitt vårdagsbrus
mjukt på alla strängar:
längtans vårdkasglöd sig tänt
på vårt hjärtas äril,
väntande till tun och glänt
årets första fjäril.
//Marie-Helén Vintrosahemmet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar