Veckans guldkorn: Pirr i magen...

Veckans guldkorn handlar denna vecka om att hålla i och hålla ut och att få att uppfylla en önskan...

Min dam, som jag är kontaktman till på Heden Ölmbrogården önskade för tre år sedan att få träffa sin största idol Christer Sjögren.
Jag som kontaktman har tillsammans med andra försökt att uppfylla denna önskan.
Jag har omvärlds spanat efter olika möjligheter att kunna få min dams önskan att gå i uppfyllelse.
Allt från att maila Christer Sjögrens manager till att ha en kontakt på conventum som ev kunde hjälpa oss att få komma bakom scenen.
I år fick jag se att det fanns möjlighet att köpa en VIP-biljett till julkonserten, där man fick gå back- stage och träffa artisterna. Jag berättade detta för min dam och frågade om hon ville ha en sån biljett och det ville hon absolut ha!
Eftersom jag som kontaktman tänkte att detta var en stor händelse i min kontaktboendes liv så undrade jag om inte denna upplevelse skulle delas av de som betydde mest för en i sitt liv och det är i min dams fall, hennes anhöriga. Så jag frågade min dam om hon ville fråga sin dotter om hon ville följa med och träffa Christer...Då sa min dam:
- Får jag det?
- Självklart, sa jag.
Då förstod jag som kontaktman att det kanske inte är så självklart alla gånger, att veta vad man som boende får och inte får på ett vård och omsorgsboende...
Jag hjälpte min dam att fråga sin dotter och dotterdotter om de ville följa med henne och dela upplevelsen att få träffa hennes största idol Christer Sjögren. Det ville de naturligtvis!

Sedan dagen vi köpte biljetten till Christer Sjögrens julkonsert har vi, jag och "min dam" varit upptagna att se fram emot den dagen som "min dam" äntligen ska få träffa Christer. Det har vart en naturlig del i våra dagliga samtal att se fram emot detta!

Igår den 18 december hade jag önskat på vårt önskeschema att jag skulle få en dag-tur så vi tillsammans, min dam och jag kunde göra henne fin till konserten...
Det skulle duschas, fixas hår och klä sig fin!

Igår när jag kom in till min dam på morgonen sa hon:

- Är det idag som är den stora dagen?
- Ja det är idag som är den stora dagen, svarade jag.

Med stor förväntan och mycket pirr i magen gjorde vi oss iordning och under dagen fick vi ta det lugnt, så inte "pirret" blev för stort..

När mitt arbetspass var slut för dagen och jag skulle gå hem gick jag in till "min dam". Hon ville sitta på sitt rum för att lugna ner sig...
Jag önskade henne lycka till och att hon skulle ha en underbar kväll!
 Jag sa att jag skulle hålla alla tummar jag har kl 18.00, när det var dags att gå in bakom scenen och att vi skulle prata imorgon om hur hon haft det!
Jag kunde se att hon var nervös och jag hade en känsla av att jag lämnade henne ensam med pirret i magen när jag gick. Kanske borde jag stanna....Och med pirr i min mage gick jag hem och bara hoppades på att "min dam" skulle få en magisk kväll tillsammans med sina anhöriga och att mötet med Christer Sjögren, hennes största idol skulle bli fantastiskt och ett stort minne för livet!

Och nu i skrivande stund ser jag med förväntan fram emot mitt kvällspass för att få höra hur "min dam" hade det igår!

//Therese Heden Ölmbrogården.