Veckans Guldkorn...

Ölmbrogården deltog i ett Innovativt projekt nu under hösten, Action Innovation.
Se inlägg: http://olmbrovintrosa.blogspot.se/2013/11/action-innovation-chefsforum.html

I det projektet hittade vi många goda idéer som vi tog med oss hem....
En god idé tog vi med oss från Vintrosa skolan var att de startar sin APT (arbetsplatsträff) med att alla får delge en historia som är ett guldkorn från verksamheten...

-En otroligt fin idé! Som vi snappade upp och tog med oss...

Så tänkte jag... att idén till vår blogg, föddes efter vi var med och berättade just Guldkorn från våra verksamheter, på "Inspiration & guldkorn" år 2011 på Conventum.

- Kanske borde vi fortsätta att dela med oss av våra Guldkorn från våra verksamheter här på bloggen...
När man jobbar på ett boende får man många guldkorn med sig i varje dag. Gyllene stunder som gör en glad...
Så nu tänkte jag dela med mig av det första Guldkornet som vi delade med oss på "Inspiration och Guldkorn" år 2011...

Att få önska

År 2010 hade vi på Ölmbrogården precis startat vår salutogena resa.
Vi funderade runt det sociala innehållet på Heden...
Hur skulle vi göra för att våra boende skulle få det sociala innehåll de verkligen ville ha. Vi bestämde oss helt enkelt för att fråga våra boende och vi bestämde att de skulle få önska...
En personal fick i uppdrag att samtala med de boende & fråga vad önskar du att få göra...
-Om du skulle få åka någonstans, om du skulle få önska, vad skulle du vilja göra?
Det vart en annorlunda situation. Det var de boende inte vana vid, att få önska eller ens tänka efter....
-Vad vill jag göra, vad tycker jag om att göra?
Våra boende var vana vid att vi kommer in & säger: Idag är det måndag & då ska vi spela bingo....
De var vana vid att bli erbjudna aktiviteter som vi i personalen tror att våra boende uppskattar. Men jag vet inte om vi någonsin hade frågat....
Det gick lite trögt, men så kom önskningarna:
-Ja, jag har alltid velat åka till Mallorca igen...
-Jag skulle vilja träffa Christer Sjögren...

Men så kom den enklaste, men finaste önskningen av dem alla, tycker jag.

-Jag skulle vilja åka och hälsa på min dotter på hennes jobb och se hur hon har det på dagarna, sa Britta.

En mycket enkel önskan, att få hälsa på sin dotter på hennes jobb.

Dottern som heter Birgitta, jobbar på daghemmet Blåklinten inne i Örebro.

Naturligtvis skulle vi försöka att få denna Önskan att gå i uppfyllelse.

Vi kontaktade Brittas dotter Birgitta och berättade att vi frågat alla boende...

-” Om du fick önska, vad skulle du vilja göra då”.

Och att Brittas önskan var att få besöka sin dotter på hennes jobb.

Birgitta vart otroligt rörd och på ett sätt lite chockad.

Det visade sig att varje gång de åkte hem till Birgitta så åkte de förbi hennes jobb. Och varje gång de passerade där sa Britta och där jobbar du...bara som ett konstaterande.

Birgitta hade aldrig ens tänkt på att hennes mamma funderade på hur hon hade det på jobbet på dagarna.
Det blev bestämt att Britta skulle få fråga om någon utav de andra boende om ville följa med och hälsa på Daghemmet Blåklinten.
Sagt och gjort, två damer som älskar barn ville följa med.
Vi skulle besöka dagiset först och sedan skulle vi ta en promenad hem till Birgitta som bor ngt kvarter bort och dricka kaffe.
När vi kom fram gick vi en rundvandring på dagisets gård.
Alla barn stod nyfikna och tittade ut genom fönstren och vinkade.
De var nyfikna på vem frk Birgittas mamma var. För på dagisets morgonsamling hade Birgitta sagt att:
-Ni vet ju att varje dag så hämtar ju era mammor & pappor er på dagis...
 Och idag förstår ni, så kommer min mamma & hämtar mig...

Väl inne på dagis kom en liten flicka fram. Sibel, hette hon, gömde sig lite blygt bakom Birgitta. Sibel hade en teckning i handen som hon ritat åt de tre tanterna som skulle komma och hälsa på. På teckningen hade hon ritat tre blommor, en blomma till varje tant...

Så satt de tre damerna på varsin stol i lekrummet, mitt i dagisets allt sorl och tittade på när barnen lekte och stojade runtomkring dem.

En del barn kom fram och pratade, en del andra var blyga.
Britta såg så nöjd ut!
Så tog vi en promenad hem till Birgitta, där vi drack kaffe. Solen sken och allt var härligt!
När vi sedan satt i färdtjänstbilen på väg hem frågade man Britta:

- Nu har du hälsat på din dotter på jobbet, hur tyckte du det var?
- Gud jag förstår inte hur hon står ut i det där ljudet varje dag...
Nu är jag glad att vi får åka hem....

Det här var det första Guldkornet vi delade med oss av från vår verksamhet på Heden. Vi tänker att vi delar med oss av Guldkorn från våra verksamhet nu på bloggen under rubriken "Guldkorn"...

Skrivet av: Therese Heden Ölmbrogården.

//Therese Heden Ölmbrogården.