Dusch...

Att duscha är för oss alla, oftast en självklarhet, kanske varje morgon eller på kvällen, beroende på vad vi tycker om, väljer eller när vi har tid.

Vi rör oss snabbt och smidigt upp i ett badkar, kabin eller duschhörna. Vi duschar av oss i det sköna varma vattnet, tvättar håret i löddrande schampo, torkar av oss snabbt efter duschen och klär på oss kläderna. Swisch så är vi färdiga...
När man har blivit 90 år och kroppen inte längre är lika smidig som den varit. Den är stel och vill inte röra sig så fort som man själv vill att den ska eller man kommer ihåg att den en gång gjorde...Man kanske har dålig balans och är rädd för att ramla. Man fryser ofta och känner sig kulen. Och så behöver man hjälp för att klara av att duscha, något man alltid klarat själv förr, nu måste man utlämna sig åt någon annan...
Den där duschen som man förr älskat och uppskattat, som vart självklar förr, kanske inte längre låter så lockande...Men man vet att man måste.
Man vet också att det kommer kännas skönt efteråt, när man är färdig!
Men vad det känns besvärligt när personalen kommer in och säger:
-Idag tänkte jag hjälpa dig att duscha...
Men när man fyllt 90 år kan en dusch vara och betyda så mycket mer, än att bara bli ren!
Du blir ompysslad, får en personal alldeles för dig själv, en lång stund, bara DU får all uppmärksamhet!
Man kan prata om allt möjligt, skoja och prata, om vart annat...kanske få prata av sig om något som trycker en..Någon som lyssnar enbart på dig! Ingen annan avbryter, ingen annan boende, ingen annan personal. Det är bara du och den personalen, där och då...
När man duschat, fått på sig rena kläder,en extra tröja om man blivit frusen. Då förflyttar man sig till ”frisörhörnan” får håret lagt eller fönat. Naglarna blir omskötta, filade eller klippta, kanske till och med lite nagellack om man vill...
Man känner sig fin och ren, men kanske också lite trött..Kanske blir duschen den enda aktiviteten man orkar med den dagen...Kanske dricker man en kopp kaffe efter, med sina kamrater på boendet och sen behöver man lägga sig och vila, i sina rena kläder, nylagda hår och filade, nymålade naglar...

//Therese, Ölmbrogården.