...blir en fin vistext. Höstvisa av Tove Jansson.
Vägen hem var mycket lång och ingen har jag
mött,
nu blir kvällarna kyliga och sena.
Kom trösta mig en smula, för nu är jag ganska
trött,
och med ens så förfärligt allena.
Jag märkte aldrig förut, att mörkret är så
stort,
går och tänker på allt det där man borde.
Det är så mycket saker jag skulle sagt och
gjort,
och det är så väldigt lite jag gjorde.
Skynda dig älskade, skynda att älska,
dagarna mörknar minut för minut.
Tänd våra ljus, det är nära till natten,
snart blir den blommande sommaren slut.
Jag letar efter nånting som vi kanske glömde
bort
och som du kunde hjälpa mej att finna
En sommar går förbi, den är alltid lika kort,
den är drömmen om allt man kunnat vinna.
Du kommer kanske nångång, förr´n skymningen
blir blå.
Innan ängarna blir torra och tomma.
Kanske hittar vi varann, kanske hittar vi då på
något sätt att få allting att blomma.
Skynda dig älskade, skynda att älska,
dagarna mörknar minut för minut.
Tänd våra ljus, det är nära till natten,
snart blir den blommande sommaren slut.
Nu blåser storm därute och stänger sommarens
dörr,
det är för sent för att undra och leta.
Jag älskar kanske mindre än vad jag gjorde
förr
men mer än du nånsin får veta.
Nu ser vi alla fyrar kring höstens långa kust
och hör vågorna villsamma vandra.
En enda sak är viktig och det är hjärtats lust
och att få vara samman med varandra.
Skynda dig älskade......
//Marie-Helén Vintrosahemmet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar