...en dikt av Edith Södergran.
Höstens sista blomma
Jag är höstens sista blomma.
Jag blev vaggad uti sommarens vagga,
jag blev ställd på vakt mot nordens vind,
röda flammor slogo ut,
på min vita kind.
Jag är höstens sista blomma.
Jag är den döda vårens yngsta frö,
då är det så lätt att som den sista dö:
jag har sett sjön så sagolik och blå,
jag har hört den döda sommarens hjärta slå,
min kalk bär intet annat frö än dödens.
Jag är höstens sista blomma.
Jag har sett höstens djupa stjärnevärldar,
jag har skådat ljus från fjärran varma härdar,
det är så lätt att följa samma väg,
jag skall stänga dödens portar,jag är höstens sista blomma.
//Marie-Helén Vintrosahemmet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar