...blir en skojig text! Den sjöng Eva Ahremalm för oss på Värdegrundsdagarna som jag berättat om förut. En text av Olle Adolphson.
Sign. "Karlsson - Evig vår"
Det var när sommarnatten kom
med doft från skog och mark.
Då såg jag dig en enda gång
i Västerviks Folkets park. Du var det vackraste jag sett
och hade ljusröd kjol
din hud var brun, ditt hår var slätt
och långt och blekt av sol.
Jag ödde bort den bästa chans
som livet nånsin ger.
Vi dansade en en enda dans
sen såg jag dig aldrig mer.
Jag undrar om du minns mig än
och hur du har det nu.
Det var ju ganska länge sen -
om sommaren - 37.
Du blev väl säkert någons fru
och hoppas det gick bra.
Men kanske går du ensam nu
och har det liksom jag.
Och om du detta läsa får
och du vill träffa mig
så skriv till "Karlsson - Evig vår"
och vet att jag väntar dig!
Helga Andersson
Jag läst din efterlysning nu
min återfunne vän.
Jag fattar att det var just du
jag såg för länge sen!
Du anar ej vad det var trist
att du försvann så där!
När jag gick hem till mig till sist
så grät jag och var kär.
Jag sökte dig varenda gång
så länge sommaren fanns
du var så glad, så smärt och lång.
Men jag såg dig ingenstans
Jag bor här i Skellefteå
och har det som jag kan.
Sen fick jag mina ungar två
men fick aldrig någon man.
De bilder som jag skickar dig
behåll dem kära du.
De föreställer båda mig
- så här ser jag ut nu.
Jag heter Helga Andersson
jag väntar natt och dag!
Kom Karlsson, tag mig härifrån
kom Karlsson och gör mig glad!
//Marie-Helén Vintrosahemmet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar