...en dikt av Dan Andersson.
Vårkänning
Jag vet, var spindlarna spänna
i vassen, nät över vattnen
var den skummaste dagningen dallrar
i den blommande ljungens skogar.
Jag har räknat bäckens dammar
av korslagda, nerblåsta grenar,
från kärrlandets mörkgula björkar-
jag har sett, var de unga uttrarna
gå att jaga i grumliga vågor
under lösa, gungande tuvor
och gula, vaggande land.
Jag har känt det dunklaste dunkla,
som lever och njuter och lider
under gräsens flätade täcken,
som kravlar och krälar och kryper
och fångar och dödar och äter
och avlar och dör för att leva
pånyttfödd i kommande tider...
Jag vet alla vägar för vattnet,
där de nyfödda bäckarna mumlar,
under mossornas multnade skogar,
under böljande lövverk, som myllra
av kvickbent och svartbrunt och maskvitt,
som väntar på växande vingar
till soldans i berglandets vår.
//Marie-Helén Vintrosahemmet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar